the svenska rapport

LÖRDAG

2008.10.18

Kl: 11:27

Det finns en sak som jag alltid har stört mig på, alltid. Det värsta mänskligheten producerat sedan Bill O'riley eller färdigskivad ost (vem fan kan äta den skiten?!). Det jag stör mig på känner jag nu har gått så långt att det nästan kräver ett inlägg där jag på ett snabbt och simpelt sätt visar varför just du också ska störa dig på just detta.

Det hela började 2003  med några tv-producenter som av någon outgrundlig anledning sprang in i ett gäng musikproducenter men istället för den kanske uppenbara lösningen där de kastar av sig handskarna och börjar puckla på varandra lik de brittiska huliganer några av dem faktiskt var satte de sig ner vid ett stort fint bord i ett stort fint hus där de började planera vad de skulle ta sig till. Några månader senare låste de upp dörren till det inte lika fina rummet till det fina huset. De gick alla hem till sig och började fräscha till sig lite. De rakade av skägget tog på sig sina nya Hugo Boss parfymer och drog på sina fin skjortor med en kool kavaj över. De gick allihop och köpte varsitt par RayBan och kallade till sig pressen. Vad som blev sagt på det mötet i det rummet i det huset blev början på ett monster. Ett monster som snart inte går att stoppa. Likt en släng av fågelinfluensa har det spridit sig runt om i världen och förslavat hela generationer. Jag talar om Idol.

Nu får det fan vara nog. Jag har blivit tvungen att se detta plastspektakel länge nog, aftonbladet har fyllt min dagliga kvot av Idol sedan länge. Ni kan se detta som min protest. Jag skiter i allt vad Ola, Erik och Danny (vad är det för sorglig ursäkt till namn?!) heter. Jag bryr mig inte om när Robin sitter backstage och lipar för att det är så jobbigt att göra detta varje vecka.

Men vad kan då ha väckt min vrede denna gång? Vad kan det vara som gör att jag faktiskt bryr mig om detta skit? Det har inte med Idol att göra egentligen. Det hela handlar mer om det svenska folket som sådant och deras idioti. Med risk för att själv framstå som en lite 14 årig flicka som trånar efter att låta Darin bli den första och i smyg har senaste OKEJ under kudden; hur fan kan ni ha kvar denna Johan? Pojken har inte kommit ur målbrottet för i helvete. "nah vad söt han är" hör jag från min omgivning. Jag ryser nästan när jag har detta. När blev detta (tänkta) musikprogram en catwalk där talangen ändå inte spelar någon större roll för när allt kommer kring är det inte din hjärnas storlek juryn kollar på.   

Nej problemet är ändå inte detta. Problemet är skivbolagen som ger ut dessa Idolers skivor.

Det har varit en del snack kring fildelning på senaste, om att skärpa lagen. Nu skulle jag vilja ställa en öppen fråga till valfritt skivbolag, "hur har ni mage att klaga på folk som laddar ner era skivor då ni släpper skivor likt de från Idol?"

För när det väl kommer till kritan är kanske inte svenskarna så dumma, de inser i alla fall att man inte betalar för skit.       

LÖRDAG

2008.10.18

12.09

Efter en kaffe är allt nu äntligen normalt i Niclasland. Bakfyllan fans inte ens idag, skönt eftersom att jag och Jon ska röja din systers (Sigrid) lägenhet nästa fredag och lördag då det är Rookiefestival (dit ironiskt nog Amanda Jensen är en av de tunga akterna). Igår (fredag) var det förfest med jobbet borta i sandbro, att supa med chefen är alltid att rekommendera.

Efter några timmar spenderade med en flaska absolut och en jäkla massa Vodka/Lime drinkar var det dags för kvällens andra anhalt som först skulle vara Grace men blev Lagerlunden som ändå blev Pauze. När jag och Hedman sedan skulle gå till Grace dunkar jag rätt bokstavligt in i Rasmus och Olle. Jag stannar på sports med dem för kvällen och när man sedan käkade den obligatoriska burgaren på Oxgrillen kom Hedman gående. Jag hakade på honom mot hans hem och där snackade vi ett tag innan jag började gå hemåt. (jag har aldrig frusit så vidrigt som jag gjorde igår. Jag drömde om vantar i natt (på riktigt).

Annars rullar livet på som vanligt. Jag sökte Juridik som första val men vill nästan inte komma in för då får jag läsa "fred- och konfliktvetenskap" vid Lund. Det kommer bli kalas. Nu när jag är arbetslös vet jag inte om jag har möjlighet att komma till Indien och hälsa på, det är troligen pengar jag inte har om jag ska vara ärlig men vi får se.